tisdag 16 april 2013

Reseguide: DIVERGENT

SE & GÖRA
Jag är inte helt säker på vad man gör i detta framtida Chicago. Det verkar inte precis vara ett ställe man turistar på. Staden är omgärdad av stängsel och vakter och det är en mycket segregerad stad. Dessutom bubblar det under ytan av osämja och UD skulle förmodligen avråda från besök.

Om du av någon anledning ändå kommer dit beror allt på var du hamnar. I vissa kretsar är adrenalinkickar som tåghoppning en populär sysselsättning medan andra föredrar att studera och suga i sig kunskap. Mycket har förändrats från våra dagar och Lake Michigan tycks vara borta, men The Bean finns fortfarande kvar.

ÄTA & DRICKA
Igen, här beror det nog lite på var man befinner sig. För vissa kan en hamburgare vara en ny företeelse och de är vana vid betydligt enklare och torftigare måltider. Genmanipulerad mat är vardag.

BEFOLKNING
Befolkningen är indelad i fem olika "factions", i den svenska översättningen falanger, och lever efter olika värderingar grundade i de mänskliga svagheter man ansåg ledde till världens sönderfall. Amity värdesätter frid, Erudite kunskap, Candor ärlighet, Abnegation osjälviskhet och Dauntless mod. De olika falangerna har inte mycket med varandra att göra, men det går att lämna den falang man växt upp med. Vid sexton års ålder genomgår alla ett test och kan sedan välja att lämna sin familj för all framtid och istället gå över till en falang de är bättre lämpade för. 


FÖR VEM?
Den som vill ha action och gillar fysisk aktivitet. Som inte skyr våldsamma scener. Som tycker att en bra semester tillbringas på träningsläger. Och som tycker om när små och alldagliga tjejer visar sig ha oanade styrkor. Och gillar att fundera över vilka egenskaper som egentligen är viktiga, hur man bäst hanterar sina rädslor, vad mänsklighetens problem verkligen är och om ett samhälle som bygger på tanken att man bara kan vara en sak är så vettigt.


KAN JAG TÄNKA MIG ATT ÅTERVÄNDA?
Jag ska ärligt säga att jag fann Divergent vansinnigt tråkig i början. Det tog sig när huvudpersonen bytte miljö och världen blev ny även för henne, men fortsatte att vara rätt så monotont. Dessutom glömde jag att grejen var divergent, för det var väldigt mycket dauntless.

Vissa saker som huvudpersonen förbluffades över/insåg väldigt sent tycktes uppenbara för mig mycket tidigare. Men jag gillade hur Killen inte var den vanliga snyggingen som producerar dräpande kommentarer på löpande band. Han är skriven som en väldigt vuxen karaktär och att satsa på en något äldre skådespelare i filmatiseringen känns helt naturligt för mig.

Och allt brakar samman i slutet så jag måste väl läsa vidare och se hur det går? Det är så serier funkar? Jag är lite nyfiken på att se hur livet i andra falanger ser ut och hur samhället i stort egentligen fungerar - eller inte fungerar. 

TA SIG HIT
Finns i olika format, och med olika omslag. Läs, lyssna, ladda ner. Bokhandeln om du vill köpa - biblioteket om du vill låna. Filminspelningen har just startat och premiären är planerad till 2014.

SPRÅK
Finns översatt till svenska med samma namn. (Uttalar man då Divergent som man gör på svenska?) Uppföljaren är ännu inte utgiven på svenska men kommer hösten 2013, precis som den avslutande, ännu ej namngivna delen, på engelska.

FÖR MER INFORMATION
Typ var som helst? Till exempel författaren Veronica Roths blogg eller BokNeas recension.

lördag 13 april 2013

Reseminnen: THE MORTAL INSTRUMENTS

Jag har varit hemma i vanliga världen ett bra tag nu. Efter City of Glass lämnade jag alla Shadowhunters på vad jag tyckte var ett bra ställe. Visserligen hade några liv gått till spillo, men inte på något förkrossande sätt. Cassandra Clare må ha ett förflutet som författare av Harry Potter-fan fiction, men hon tycks inte ha tagit efter Rowlings benägenhet att ta livet av älskade karaktärer. Det kändes aldrig som att jag riskerade att förlora någon betydelsefull i TMI, med all respekt för de karaktärer som faktiskt dog.

Turerna med det unga kärleksparet i sagans mitt kom äntligen till sin slutstation. Eftersom jag varit väldigt efter med läsningen har det varit omöjligt att undvika spoilers för första bokens chock (men var det bara för att jag kände till det som jag noterade tecknen redan i ett supertidigt skede?) och att det till slut skulle visa sig hur allt hängde samman pekades ut gång på gång i både Ashes och Glass så det var bara en lång väntan på att de själva skulle inse det.

Jag vet att jag slutar halvvägs, men det kändes liksom klart nu. Vissa saker i slutet viskade om nya problem på horisonten, men egentligen knöts allt ihop rätt så bra för min del. Tre ytterligare böcker kan bara riva upp gamla sår, väcka döda till liv och skapa nya problem där allt borde vara frid och fröjd. Så jag tackar för mig. Tack, det var helt okej. Jag ser fram emot filmen (trots att Jonathan Rhys-Myers inte är det minsta lik min bild av Valentine som Lucius Malfoy, ehrm), men fler böcker kommer jag nog inte läsa.

Och jag vill inte väcka hela världens raseri... Men Magnus Bane? Vad är det som är så speciellt med honom?